Elektromagnetiska fält är en samlingsbeteckning för dels elektriska och dels magnetiska fält. Dessa två har helt olika egenskaper.
En järnvägsinstallation som Citytunneln påverkar omgivningen i första hand genom magnetiska fält. Dessa skapas runt en ledare (strömkabel) när elektrisk ström går genom den. Magnetiska fält mäts i enheten Tesla, eller oftast µT (mikro-Tesla). Fältets styrka beror på den strömstyrka som passerar genom ledaren.
Ett magnetiskt fält är svårt att avskärma. Styrkan avtar ju längre ifrån ledaren du befinner dig, men de passerar i stort sett odämpade genom mark, byggnader med mera.
När ett tåg passerar matas elektricitet fram i kontaktledningen. Då uppstår ett magnetiskt fält. När inte tåg passerar går endast små strömstyrkor i ledningarna, och där blir de magnetiska fälten följaktligen mycket små.
Vid de mätningar Citytunneln genomfört har mycket varierande fältstyrkor uppmätts. Eventuella hälsorisker av magnetiska fält är inte ordentligt utredda och det finns inga officiella riktvärden. Däremot finns ett inofficiellt gränsvärde: 0,2 µT som ett medelvärde över dygnet. Denna gräns kommer att hållas längs med hela sträckningen. Under de korta stunder ett tåg passerar kommer det magnetiska fältet att bli högre, vi räknar med storleksordningen 0,8-1,2 µT. Det rör sig dock bara om några sekunder.
Vi utsätts ständigt för magnetiska fält i dagens samhälle. Citytunneln kommer inte att tillföra någon märkbar ökning av de magnetiska fält som vi omges av varje dag i vårt vardagsliv.